• Elisabet Risberg

En dag kommer solen att skina igen

Uppdaterad: sep 16


ستشرق الشمس ولو بعد حين

تغريد النجار


Författare: Tahgreed Najjar (Taghrid al-Najjar)

Förlag: Alsalwa

ISBN: 9789957040949


Shadin bor i Damaskus, hon är 15 år och hennes liv är verkligen på topp. Hon blir utsedd till lagledare för basketlaget, hon har många vänner, hon har nära och bra relationer med sina föräldrar och kanske ett särskilt starkt band till sin storebror Majid, som alltid ställer upp för henne.


Det här är Syrien 2011, och de politiska oroligheterna i landet utmynnar i ett inbördeskrig. Allting förändras snabbt och familjen befinner sig i ett utsatt läge. Majid försvinner spårlöst, pappan dör under ett bombanfall då de inte fått med hans hjärtmedicin till skyddsrummet. Samih, en av Majids vänner, försöker hjälpa familjen på alla sätt och får så småningom indikationer på att Majid sitter i fängelse. Till slut bestämmer sig Shadin och hennes mamma för att lämna Syrien, ta sig till Beirut där mammans bror bor.


Morbror öppnar sitt hem för sin syster och systerdotter, men de bor redan trångt i ett palestinskt flyktingläger och Shadin känner så väl att de mest är till besvär. Saknaden efter pappan och oron för Majid är påtaglig och trots att hon på ett sätt finner sig tillrätta i Beirut, får vänner och ett arbete, så är allting skört. Att arbeta utan arbetstillstånd går inte i längden, hur duktig hon än är och även om hon försöker anpassa sig till Beiruts moderna trender så hjälper inte det den dagen då hon drabbas av ännu en katastrof. Hennes mamma blir skjuten till döds när hon på väg hem från arbetet råkar hamna mitt i en skottlossning.


Shadin är nu ensam och livet som inneboende hos morbrorn och hans familj blir allt svårare. Hon bestämmer sig för att försöka ta sig till Sverige. När kriget bröt ut gjorde hennes pappa flera försök att få visum till Sverige då släktingarna i Malmö ville ta emot dem, men ansökningarna avslogs gång på gång. I Beirut får Shadin kontakt med några andra syrier som ska ge sig iväg till Europa och i hemlighet börjar hon förbereda sig för resan.


Det är ingen enkel resa hon ger sig iväg på, men kommer i kontakt med bra människor och får den hjälp och det stöd hon behöver på vägen. Det här är också innan de europeiska länderna drar åt snaran och att resa genom Europa utan visum, klädd som en italiensk tonåring, fungerar faktiskt. Och till sist står hon där i Malmö, välkomnas varmt av sin farbror och hans familj, hon kan starta ett nytt liv även om mycket är svårt för henne. Kanske är det först nu som hon kan börja bearbeta allt hon varit med om. Nu får hon också åter kontakt med sin brors vän Samih och indirekt också med sin fängslade bror.


Berättelsen om Shadin berörde mig starkt, kanske för att den har ett så pass verklighetsbaserat tema. Det var svårt att läsa utan att tänka på att hennes liv är vardag för så många andra unga människor. Shadin hade mitt i allt det svåra tur att möta människor som hon ändå kunde lita på, även om hon framförallt blev tvungen att lära sig lita på sig själv.


Jag har läst flera av Taghreed Najjars böcker för äldre barn och ungdomar och jag tycker så mycket om hennes karaktärer, och hur fint hon skriver om både känslor och relationer. I just den här romanen är det så tydligt hur kärleken växer fram mellan Shadin och Samih, mitt i allt det svåra, ingenting uttalat, men ändå så starkt.


Till sist, bibliotek är en viktig plats för Shadin. I Beirut blir biblioteket en fristad där hon kan vara sig själv och bli sedd för den hon är. När hon kommer till Malmö söker hon sig även där till biblioteket, som blir en trygg plats. För mig personligen var det också roligt att Internationella biblioteket nämns i slutet av boken, då Shadin får hjälpa en bibliotekarie att plocka upp böcker som biblioteket beställt från Stockholm. Taghreed Najjar har flera gånger varit på besök i Sverige och deltagit i olika projekt arrangerade av just Internationella biblioteket.



    © 2023 by MICHELLE WILLIAMSON. Proudly Created with Wix.com